Magkänsla och förhandling

Inlagt av Catharina mån, 02/01/2021 - 02:22

Hur blev jag förhandlare? Nu i dessa Corona-tider när tempot dragits ner, har jag funderat mycket på hur jag blev den jag blev. Samtidigt har många frågor väkts medan jag skrivit min bok ”Fri i en annan värld”. Var mina förhandlingsegenskaper någonting jag är född med, eller har jag tränat upp dem med åren? Beteendevetaren i mig finner den frågan intressant.

Vilka egenskaper behöver en bra förhandlare? När jag ställt den frågan till mina kursdeltagare är ett av de första svaren som alltid kommer upp – magkänsla!

Den gängse uppfattningen är att antingen har man den, eller så har man den inte och då är det som det är.  Jag håller inte riktigt med, jag tror att magkänslan går att träna upp.

Hur fick jag min magkänsla? Du som läst min bok vet att jag växt upp med en psykiskt sjuk mor. Som litet barn finns det inga logiska förklaringar till vad som händer runt omkring en. Vi reagerar på primala känslor och lär oss snabbt känna igen signaler och blir lyhörd för dess förändringar. Jag visste direkt när mamma hade bra och dåliga dagar. Jag kunde omgående känna av skiftet i olika situationer, även om jag var i andra änden av rummet. Det räckte till exempel med att mammas lillasyster sa någonting till henne, för alla andra en helt normal kommentar som ingen annan än min mor tolkade som fientlig. Jag kunde direkt känna skiftningen hos mamma, hur mörkret triggades och hon bytte fas.

På samma sätt lärde jag känna igen signalerna när hon ljög, hur trovärdig hon än var i sitt uttryck så visste jag instinktivt inom mig att hon inte talade sanning. På ett sätt så skapade det en grundläggande misstänksamhet hos mig, men samtidigt triggade det min magkänsla. Jag lärde mig att alltid iaktta omgivningen och upptäcka små signaler som inte var tydliga för alla.

Min far hade en enorm förmåga att lyssna på mig som barn. Han uppmuntrade mig hela tiden att försöka sätt ord på vad jag upplevde och kände. Jag tror att de här två faktorerna tränade upp det jag idag kallar för magkänsla.

Min mors labila tillstånd triggade en lyhördhet och en omedveten förmåga att alltid iaktta min omgivning. Min fars förmåga att analysera vad som hände, gav mig insikten att det är okay att tro på det jag känner. Tillsammans stärkte det min magkänsla och fick mig att fånga upp små, otydliga signaler i min omvärld, små skiftningar.

Dess signaler är grunden för det vi kallar magkänsla. Egentligen handlar magkänslan om lyhördhet. Jag noterade tidigt att förhandlare med stark magkänsla kunde beskriva fler detaljer om motparten och hade en bredare bild över situationen, än förhandlare som saknade magkänsla. Starkt negativ magkänsla satt oftast samman med starka fördommar, många gånger ogrundade.

Så jag tror inte att magkänsla, eller bristen på den, är ett permanent tillstånd. Den går att träna upp om du vågar lyssna på din inre röst. Om du tränar upp din förmåga att iakta små förändringar i din närmiljö och framförallt! Om du lär dig att sätta samman de förändringarna med ett förväntat beteende hos omgivningen.

Så vad har du gjort idag för att träna din magkänsla? Ta till vana när du sitter på tåget, eller står i matkön, att studera människor omkring dig. Titta efter de små förändringarna och se om du kan förutspå vad som kommer att hända här näst.